ingeborgfingerborg

Vi har fått en snickarbänk av min schysta morbror Sune. Den var såklart tänkt för snickarverkstaden men har aldrig riktigt fått plats där.

Så vi tog in den i lekrummet istället.

Det blev en utmärkt pysselstation.

Och så ritar vi på dörrspeglarna…

Och på tavlor med tjusiga ramar.

Någon har arrangerat fint. Det var inte jag. Jag lovar!

En ny epok av mitt liv har startat. En hundra veckor lång lärlingsutbildning till möbeltapetserare. Mycket spännande, fantastiskt och fullkomligt skräckinjagande. Jag har valt ut några bilder från mitt senaste och hittills mest omfattande projekt. En 40-tals fåtölj som fått en helt ny modern stoppning och klädsel i glänsande plysch.

Ett rum som fått ett helt nytt värde hos oss är vårt forna sovrum. Sedan vi flyttade upp våra sängar till övervåningen så har det liksom inte fått den kärlek det egentligen förtjänar. Men nu börjar det ta form på riktigt. Jag ska visa det bästa jag har att bjuda på i form av före och efter bilder.

De vita lådorna kommer från IKEA och jag köpte dem i syfte som förvaring för barnens kläder uppe i deras egna rum på övervåningen. Vi bar upp två av dem till det enda barnrummet som är färdigt och ställde dem på höjd så som jag tänkt mig det hela. Det såg inte särskilt trevligt ut och det var ingen av oss som gick dit vare sig för att lägga in eller hämta kläder. Däremot gjorde sig de två kvarblivna lådsatserna riktigt bra stående i bredd längs väggen där vi slumpvis ställt dem i det forna sovrummet. Vi bar ned de två vi först burit upp och ställde dem alla i bredd och byggde en bänk av det hela istället. En riktig långbänk som sträcker sig längs med hela väggen. Klädförvaring i ena halvan och leksaker i den andra.

Detta svarta och urläckra piano har jag länge fantiserat om att ta in i huset från lagården där det stått sedan vi flyttat in. Men eftersom det är så där jättetungt som bara gamla pianon kan vara så har det stannat kvar i fantasistadiet. Men så på min trettiofjärde födelsedag här nyligen så kom det helt plötsligt in i huset och placerades på dess tilltänkta plats. Det blev så bra! Många toner är stumma efter år i kyla men det gör inget. Jag är så glad att ha det i huset.

Barnen är otroligt bra på att julpynta.

Sen måste jag även visa min födelsedagspresent nr 2. Ett par hörselkåpor klädda i ett av mina favorittyger. Min man står för kreationen och jag fullkomligt älskar dem.

Vår nya studiovägg. Framtagen av hela familjen bortsett från mig. Den är fantastiskt trevlig. I framtiden ska det sättas in ett fönster här men i väntan på det har väggen mest gapat tom och vit och tråkig. Man kan nu inte se sig mätt på alla skapelser som trängs både på höjden och bredden. Så fort det produceras fler så spikas de upp med häftpistol. Snabbt och bra!

Arbetet har börjat med det som ska bli vår köksträdgård. Min man har gjutit för staketstolparna och själv jobbar jag med det blivande trädgårdslandet. Det känns tryggt så länge svärfar beskådar och uppmuntrar dess goda förutsättningar. Mindre bra känns det att det är emot alla principer att anlägga ett land som det ska odlas i redan samma vår. Dessutom är vi en bra bit in i våren. Så jag är minst sagt ute i senaste laget.

Staketet tar form undan för undan…

Här ska grinden stå.

Jag gräver och jag gräver och där emellan så gräver jag litegrann. Lerjorden liknar betong när den torkar, så drömmen om ett prunkande och grönt land känns inte precis realistisk.

Men staketet blev väldigt fint och ger goda förutsättningar för en mysig köksträdgård innanför dess plank. Tittar man på det halvrivna skjulet så förstår man var just staketets plank kommer ifrån.

Längs med utsidan ska det växa solrosor och majs.

Nu har jag gjort vad jag kunnat och tror är bra för växtligheten i mitt lilla land. Dvs grävt runt, blandat i löv, kompostgjord, lite ekogödsel jag fick av bonden samt lite hönsgödsel. Nu kör vi. I med sättlök och morötter. Det blev bra med stolparna som delar upp landet i fyra fält tycker jag. Både estetiskt och rent praktiskt. Eftersom jag tänkt mig att täckoldla så har jag börjat lasta på gräsklipp för att täcka jorden i landet.

Det enda som jag egentligen lyckats med i tid är att förgrodda och rota potatisen. Här har den åkt ner i hinkar som jag skurit botten ur och satt i jorden. Däremot har jag inte gjort något övervägt val av potatis utan jag tog de jag hade i skafferiet rätt upp och ner. De heter Sava och är de vi äter hela vintrarna från potatisbonden här på ön.

I mitt fönsterväxthus hoppas jag att björnbärsbuskarna ska växa till sig och få mogna bär snabbare. Varje år kommer de för sent inpå hösten och hinner inte mogna.

Under vita fiberdukar inbillade jag mig att kålfjärilen inte skulle ta sig och lägga ägg på mina små spröda kålplantor…

Där hade jag fel fel fel och har fått hiva samtliga plantor som var späckade med kålfjärilsägg. Säkert kålflugeägg också. Jag sparade dessa tre spetskålsplantor som klarat sig någorlunda för att se om de tar sig även om de är nästan helt utan blad.

Sen har jag sått nytt! Skam den som ger sig.

Och tänker hålla plantorna inne på fönsterbrädan där inga kålfjärilar kan nå dem. Hoppas de får tillräckligt med ljus så de kan växa till sig innan de ska ut i landet och verkligheten. Här är det små gurkplantor som fått flytta in för att se om de tar fart.

För övrigt blev det ganska trevligt med lite växtlighet här inne sedan alla blommor flyttat ut för sommaren.

Temat för årets blomplantering är = låg budget. De har inte fått någon köpjord utan får nöja sig med gårdens egna lerjord med en dos hönsgödsel vardera . Jag har sått vallmo på kruka för att se huruvida det passar sig eller inte.

Här är en enligt trädgårdshandlaren ettårig lavendel som till min glädje lyckats överleva vintern. Nedgrävd i jorden och täckt med jord och halm samt barnens stora leksnöhög. Det är intressant tycker jag att många blommor man köper som ettåriga sommarblommor faktiskt är perenna.

Det här lilla utrymmet på vår övervåning liknar inget annat av sitt slag. Taket har olika vinklar och höjder vilket gör att det bara är längs ena långsidan man kan stå raklång.  Väggar och tak har gammal och fin spont och golvet är gediget och bra på alla sätt. Jag tror nog att tanken varit att göra en toalett här men att planerna avstannat av någon anledning. jag är väldigt tacksam att arbetet kom så här långt så att jag fick nöjet att färdigställa den med en så fin utgångspunkt. Jag började med att riva en masonitgarderob längst in i rummet. Man ser var den stod på golvfernissan och gulnad färg på väggen.

Här har målningen startat i taket av rummets högsta vrå. Där själva toaletten nedanför sedan ska stå.

Här är nästan hela taket är grundat med ägg och linoljetempera.

Tak och väggar är klara…

Någon har sågat upp golvet med motorsåg! Planen måste ha varit att dra avlopp till ett tvättställ. Vi kör vidare på samma plan nu när golvet ändå är uppsågat.

Här har min man lappat ihop golvet efter vattendragning och jag har börjat grundmåla det.

Ett antal varv med penseln så är det slutligen klart! Jag målade om golvet flera gånger för att färgen var tvungen att brytas mycket mörkare än jag trodde. Det såg kritvitt ut fast jag flera gånger om brutit den redan beiga färgen med samma bruna färg som snickerierna i rummet. Det är lite kul med färg att resultatet är så oförutsägbart.

Tak och väggar är målade med ägg och linoljetempera medan jag målat golv och snickerier med linoljefärg.

Jag valde att måla en ram runt golvet i samma bruna färg som golvlister och allt annat brunt. Tanken var att gränsen mellan golv och vägg skulle bli litet diffus samtidigt som golvet får en enkel utsmyckning.

Handfatets färg är jag inte överförtjust i men så fick det bli.

Det blev en väldigt trevlig liten toalett!

Så har slutligen ett av våra två barnrum blivit klart. Nästan i alla fall. Jag har gjort mitt bästa för att hitta lite tidiga bilder på det hela.  På de första två verkar vi ha satt upp gips och rivit ner lite papp från fönsterkupan så att träsponten kommit fram.

På en av väggarna fanns ett fint minne från svunna tider och historien om de som bott här i huset innan oss…

Vi funderade länge och väl på hur vi skulle förhålla oss till detta minne i form av ett fastspikat kuvert adresserat till en av husets tidigare ägare. Vi bestämde oss slutligen för att fota det ordentligt och med blyerts skriva i alla våras namn och ålder som bor i huset nu, samt årtal på en av timmerstockarna intill. På så vis är vi en del av historien här i villa Fridhem för den som i framtiden hittar minnet bakom gipsskivorna. Man kan omöjligt låta bli att fundera över om och när det kommer att hända och i så fall av vem?

Dörren var tilltufsad med stora flaggor i plastfärgen. Men färgerna i sig är fina och passar bra i rummets nya utförande.

Den fina skolbänken som vi fått av en ännu finare granne kommer väl till pass. Som för att spinna vidare på konceptet spikade jag upp en liten ”svaratavlan” ovanför.

Lillagubben har både sliten man och svans men det gör honom inte mindre populär i leken.